Iors tankehörna

Sitter och slötittar på reprisen av Floorfiller. Ser små glimtar av min favoritdans, Lindy Hop. En svag längtan tar sig ton i kroppen.

Många minnen kommer fram. Från träningar, uppvisningar och läger. Det var en väldigt rolig tid. Har under åren haft funderingar på att ta upp den igen. Kommer varje gång fram till att möjligheten och tiden inte finns. Inners inne vet jag att det snarare är undanflykter. Varför vet jag inte riktigt.

Tror att det är för att jag kom till den nivån att det blev så svårt. Det var svårt att hänga med alla kompisar, de avancerade fortare och längre än jag. Sedan då jag skaffade familj fanns inte tiden först. Sedan blev det nog ganska bekvämt att vara hemma och umgås istället.

Inom sinom tid tar nog jag och älsklingen upp dansen tillsammans. Vi buggar båda två och det var genom dansen vi träffades.

Tiden får utvisa hur det går...