Iors tankehörna

Då vi står i startgroparna för att hålla i ett Tupperwareparty drog jag mig till minnes ett annat party vi hade.

Det var ett antal år sedan och vi hade nyligen blivit ett par. Min älskling hade kommit överens med några kompisar att anordna ett party. Inbjudningar gick ut men responsen var inte så stor. Jag hade inte tänkt att vara med på det här partyt.  Men "Du kan väl..." och så blev det. Jag lovade att ställa upp.

Dagen kom och demon skulle börja. Sakerna plockades fram och... Det var inte plastburkar! Av alla produkter som skulle demonstreras så var det... Smink och hudrengöringsprodukter. Där satt jag med mitt löfte, pannband i håret och handduk runt axlarna och ensam kille. Rengöringskrämer smordes in och torkades bort. Nja, jo visst blev väl huden renare. Det såg så ut.

Dagen efter vaknade jag på morgonen och skulle göra mig i ordning. Kom in i badrummet och fick syn på mig själv i spegeln... Aagghh!!
Nog för att jag haft finnar och pormaskar tidigare, men det här var katastrof. Hela ansiktet såg ut som en pizza.

Sedan dess har jag bara lovat att delta i ofarliga partyn, som Tupperwarepartyn. Där tar endast plånboken skada.

Vi hade en intressant diskussion idag. Om människors grundläggande behov och vad som händer när de inte blir tillgodosedda. Ett av de behoven är att få uppmärksamhet. Det som blev intressant var när diskussionen hamnade på alla dokusåpor. De utnyttjar verkligen det behovet till max. Kan jag inte få uppmärksamhet på annat sätt kanske jag kan vara med i den och den dokusåpan.

Kan det vara så att människan idag får så lite av uppmärksamhet av omgivningen att dokusåpan blir som en "sista väg ut"?

Nu äntligen är det helg. Fyrverkerierna lyser upp mörkret, massor av dem. Hur skönt är inte det, efter en hel arbetsvecka. En händelserik vecka ser jag när jag sammanfattar den.

Ska koppla av ikväll och kolla bloggar. Kanske någon film. Älsklingen jobbar inatt så filmvalet står fritt.

De senaste dagarna har jag tänkt mycket kring familjen. Hur skört livet kan vara. Det har fört tankarna tillbaka till min farmor. Hon var en fantastisk människa, så varm och så omtänksam och kramig. Vi barn fick ofta en kram av henne när man gick förbi. Nu är det ungefär 9 år sedan hon dog.

Sitter just nu och lyssnar på "Tears in heaven" med Eric Clapton. Varje gång jag hör den finns mina tankar hos farmor. Då kan jag nästan känna värmen och omtänksamheten igen.

Så oerhört starkt av Clapton att skriva den sången efter hans sons tragiska olycka. Sången var hans sätt att bearbeta den händelsen.

Tänk om vi hade en lite stuga ute på en liten ö. Att kunna åka ut för att bara kunna vara. Långt bort från telefoner och stadens larm. Stilla sitta och se ut över vattnet. Prata med varandra eller bara vara tysta tillsammans. Att se måsar segla omkring, dyka för att fånga sin fisk. Ta en liten tur med båten för att meta.

En dröm är det. Någon gång kanske den blir sann, vem vet.

Sitter här och funderar. Kan tyvärr inte somna på grund av en envis hosta. Jag vet att jag nämnt det tidigare men är det inte mysigt med natten. Skrev det här alldeles nyss:

Regnet hörs sakta slå mot rutan
Så lugnt och stilla
Lyssnar till dina andetag
De ger mig ro
Mörkret sluter om oss
Med dig är jag hel

Just nu är jag så oerhört tacksam att alla här i familjen mår bra och att vi är tillsammans. Tyvärr är det inte så för alla. En familj i släkten har splittrats på ett mycket tragiskt sätt. Gårdagen och i dag har känslorna varit en blandning av sorg, kärlek och glädje över det man har. Hoppas vi aldrig glömmer här och nu.

Som jag skrev i tidigare inlägg idag har vi kommit hem från en dygnskryssning till Åland. Skönt att komma iväg och äta gott och umgås borta från hemmet.

En kul händelse;
Lilleman hade tröttnat på att sitta still i barnvagnen och ville springa omkring i vänthallen. Lite skrajsen för att han skulle komma bort bland alla människor höll jag honom i famnen. Inte direkt överlycklig såg jag att han samlar sig och tänker ut något att säga. Till slut bubblar det upp "Du, Du jatten huvet!!". Det var som om det var det värsta som man kunde få, var vatten på huvudet. Kanske inspirerad av lillkusinens dop. Vem vet.

Resan gick bra och alla var nöjda efteråt. Men "borta bra men hemma bäst" är det i alla fall.

Jag har blivit utmanad att svara på dessa frågor av Rita. Med risk för att låta som en reklam för 3.

Här är de:

3 saker som jag gillar:
Familj och vänner
Musik
Grekisk mat

3 saker som jag tycker illa om och som skrämmer mig:
Våldet i samhället
Hur illa en del barn har det
Mobbing

3 viktiga saker i mitt rum:
Klockradion
Penna och papper på sängbordet
Mina kuddar och mitt täcke

3 slumvis valda fakta om mig:
Jag är blind på ena ögat
Jag är optimist (för det mesta)
Jag är fortfarande ung (till skillnad mot vad en del antyder *ler*)

3 saker jag vill göra innan jag dör:
Åka till Hawaii med min älskade hustru
Göra en skiva
Köra en sportbil

3 saker som jag kan göra:
Göra tårtor
Köra bil
Stå på ett ben och knyta skon

3 saker som jag inte kan göra:
Läsa tankar
Stå på händer
Hjula

3 saker som jag säger mest:
Det är inte lätt när det är svårt, å andra sidan är det inte svårt när det är lätt.
Shit pommes frites
Eller

3 kändisförälskelser:
Birgitte Söndergaard
Elisabeth Shue
Sandra Bullock

3 stycken som jag tror kan svara på dessa frågor:
Tanten
My
Den tredje får jag be att återkomma med senare

Äntligen hemma efter en Ålandstur. Ska få isäng barnen så hoppas jag kunna sätta mig en stund. Jag återkommer snart.

Ja eller kanske bara en utveckling av ett som redan finns. Idag ska 8-åringen börja spela handboll. Fotbollssäsongen har precis avslutats och hela laget börjar spela handboll istället.

8-åringen är genuint sportintresserad. Det är intressant med allt vad sport är. Inte för att jag riktigt förstår var det intresset kommer ifrån. Ingen av oss vuxna har inspirerat kan jag lova. Det har snarare blivit så att 8-åringens och 10-åringens idrottande har fått vårt intresse att öka en del. Kul när det kan vara så med.

Ska bara äta frukost så ska vi rulla iväg om en stund.

Hur orutinerad kan man vara egentligen? Brukar ha med min spelare till jobbet för att kunna sitta och koppla av på rasten. Så också idag.

Som vanligt tar jag fram den och upptäcker att den varit igång sedan igår eftermiddag. Batteriet hade tagit slut. Och inte hade jag något nytt med mig. Jag brukar faktiskt ha ett i reserv.

Det första jag gjorde när jag kom hem idag var att lägga ett extrabatteri i jackfickan. Ska inte hända igen, jag lovar.

Kul händelse från morgonen.
Efter en lugn morgon så var det dags att klä på sig ytterkläderna och gå till förskola, skola och jobb. Som det brukar bli emellanåt, gick tiden lite för fort. När jag klätt lilleman klart tog jag på mig mina skor. Jag såg lilleman titta in i badrummet där dörren stod. Med stor inlevelse kom det: "Guuud!!". Jag tittar in i badrummet, på golvet ligger dagens tidning utspridd. Det förklarade känslouttrycket av "här var det stökigt!".

Kan lilleman möjligen hört pappa och mamma uttryckt samma sak vid något tillfälle. Här gäller det att tänka på vad och hur man säger saker numer *fnissar*.

Den senaste veckan har jag lagt märke till en liten synförändring. Inte så stor men den är irriterande. Det har sett ut som en liten mask / korv som simmat mitt i synfältet. Blev både nervös och orolig.

Idag har jag varit hos en ögonläkare och tittat till ögonen. Det visade sig vara en normal förändring som de flesta får. Det skulle bli bättre efter ett tag. Det var ju skönt.

Jag börjar nog bli gammal *ler*

Den här bilden tog jag för drygt en vecka sedan. Den dagen kändes inte helt bra och bilden blev liksom en liten symbol för den. Kändes ändå skönt med den klara luften, lite kyligt var det. Fanns tid att tänka...

Jag har lyssnat mycket på musik den senaste tiden. Musiken är en värdefull del av mitt liv. Tycker om att lyssna till texter.

Här är en liten bit ur "Med hjärtats egna ord" som Josefin Nilsson sjöng i melodifestivalen. Tyckte låten var okej men inte så mycket mer då. Nu efter ett antal lyssningar växer den mer och mer.

"...Jag vill va där du är
Jag vill leva och växa där
Skriva en framtid ihop
Med hjärtats egna ord..."

Lyssna gärna och låt texten ta er med...

så att helgen är slut. Den här veckan också. En välfylld söndag blev det.

Även den här helgen avslutades med fotboll för 8-åringen. Vi packade oss iväg, hela familjen. Väl framme visade lilleman på ett missnöjt humör. Kallt var det och regnet hotade. Efter första matchen beslutade vi att hustrun skulle åka hem med honom och 10-åringen. Jag stannade med 8-åringen.

Nöjd med dagen var han. 1-0, 1-1 och 0-1 blev det. Dessutom kom faster och tittade på sista matchen. Kul!

Det som idag gjorde mig extra glad var en av tränarna i ett av motståndarlagen. Han var en av de som vid tidigare matcher gapat rätt mycket åt sina pojkar. Idag visade han upp en helt annan sida. Vi stod och växlade några ord under matchen och gratulerade varandra när min 8-årings lag kvitterade i slutminuten. Matchen slutade oavgjort. Vi var lika glada båda två, helt rättvist resultat enligt båda.

skulle man kunna säga. Det märks verkligen att det är höst.  Redan för en stund sedan la sig mörkret.

Sitter och kollar bloggar. Borde egentligen vika tvätt. Fixa disken. Men av någon anledning drar jag mig för det.


Mörkt, kallt
Doftar fukt
Jag fryser.

Ljus, värme
Jordgubbar
Jag längtar.


Nej, nu får sig tvätt och disk en stund.

Nej, det blev ingen utflykt för att titta på polisens tillställning. Lilleman är inte helt kry. Snuvig och på gränsen till feber. De stora hade dessutom klipptider (jodå lite koll på läget har jag) och hustrun skulle jobba kväll. Nåja det kommer fler tillfällen.

Imorgon har 8-årningen fotbollsmatcher igen. Mycket sånt nu. Det här är ändå säsongens sista. Det blir lite av en familjeutflykt ändå.

När jag satt i bilen till extrajobbet igår kväll fick jag höra "Father and son" med Ronan Keating. Har hört den flera gånger förut. Det är något med den låten som berör mig.

Speciellt raderna är det de här raderna:

"But take your time, think a lot
Well think of everything you've got
For you will still be here tomorrow
But your dreams may not"

Kanske är det för att jag just tänker och reflekterar mycket själv. Att tänka på vad man har och ta tillvara på det tycker jag är viktigt. Glädje över att få tillbringa tid tillsammans med sin älskade och att tillsammans ha tre underbara barn. Det är en stor och betydelsefull del i livet för mig.

Som näring och krydda i livet finns drömmar. Mål att sikta på. För att inte stanna upp och vissna som människa behöver drömmarna / målen finnas och tillåtas utvecklas vidare.

Jag hoppas att mina barn lyckas behålla sina drömmar och att de når åtminstone några av dem. För de är en av mina och min hustrus gemensamma dröm.

Lite trögt att komma igång idag. Jobbade extra igår kväll för sista gången den här säsongen. Ska bli skönt med fredagskvällar hemma ett tag nu.

Ska se vad vi ska hitta på idag. Det är ett stort arrangemang som polisen har. Kanske kan vara något.

har det varit idag. Lång dag på jobbet och direkt därifrån till 30-årskalas.

Precis hemkommen och lite trött. Barnen sover redan och vi vuxna ska titta lite på TV innan sängdags. Jag återkommer lite senare med lite annat.

Sitter och tar en lite paus innan jag ska till jobbet.
Nog är det lite lustigt. Igår var det rena stormen och idag är det näst intill vindstilla.

Det ska bli spännande att se vad den här dagen bär med sig. Det jag vet är att den blir lång. Efter jobbet blir det firande av 30-åring. Alltid kul att träffa familj och vänner.

Så har den senaste dagens höststorm (det kan man nog kalla det) lugnat sig. Sitter just nu och bara kopplar av hjärnan en stund. Lyssnar in tystnaden. Det är något med natten som får mig att känna mig lugn och eftertänksam. Ibland en aning vemodig.

När jag för ett antal år sedan jobbade som tidningsbud kunde jag slås av hur lugnt och fridfullt det är på natten. Så tomt och stilla, helt annorlunda än på dagen. Det jobbet var rätt fysiskt krävande men ändå mentalt avkopplande.

Ska ta och lägga mig nu, försöka komma till ro och sova.

Godnatt!

När det blåser så här är det skönt att man sitter inomhus. I värmen. Gärna med en kopp te, en bra bok eller en bra film. Tog bilden alldeles nyss.

 Ska göra ett litet ryck här hemma innan hustrun kommer hem från jobbet.

Sådär, första turen ut i rusket avklarad. Nästan helt uppehåll från regn.

Lilleman var väldigt tyst när vi gick till förskolan idag. Satt nog och funderade på om han tyckte om blåsten eller inte. Han sa då och då: "Inte blåser, inte blåser pappa". Sen böjde han ner huvudet så kepsskärmen täckte ansiktet. Direkt innanför dörren sken han upp och började prata på.

Det är ju faktiskt lite svårt att prata när vinden blåser rakt i munnen, speciellt för en liten människa.

Jaha, så verkar hösten vara här. Det regnar och blåser. Egentligen tycker jag att hösten är fin. Det är bara en sak jag har lite svårt för. Jag gillar inte regnet. Att gå till jobbet och komma fram blöt... Nä! För att inte tala om att cykla, och fullkommligen samla upp allt regn.

Fast å andra sidan, rätt klädd är ju inte det här något problem.

Hoppas i övrigt på en bra dag. Vädret kan ju bli bättre framåt dagen.

Sitter och funderar lite kring nyfikenhet. Kring glädjen att upptäcka och att lära sig saker.

Har många gånger suttit och tittat på lilleman och förundrats över vilken entusiasm och envishet upptäckandet tar fram. Det är fascinerande att se vilken förmåga att lösa problem barn har.

Jag minns en gång när lilleman var lite mindre. Jag satt på golvet med honom. Plötsligt upptäckte han något uppe på bordet som fångade hans intresse. En rätt lång stund stod han nedanför och försökte nå. Efter ett tag tittade han sig om och upptäckte sin klosslåda. Han gick fram till den och lekte lite med klossarna. Rätt vad det var tog han lådan och ställde den nedanför bordet, klev upp på den och gjorde ett nytt försök att nå upp på bordet. Den här gången lyckades han och han sprack ut i ett strålande leende och började skratta. Han hade upptäckt att med lite hjälp kan man komma högre.

Senare i livet ser man barn och ungdomar som tycker det är tråkigt i skolan. Vart tar egentligen nyfikenheten, glädjen och upptäckarlusten vägen?

Egentligen borde vi alla lära oss mer av barnen och deras sätt att ta in världen. Försöker tänka på det. Ofta.

Plötsligt blir pappa och mamma också medvetna om att nu får vi tänka oss för vad som finns framme.

För att avsluta min kväll lite gladare och trevligare ska jag titta lite på TV innan jag lägger mig. Ska lyssna lite på musik för att koppla av. Idag har låten "Håll mitt hjärta" med Björn Skifs fastnat i tankarna. En mycket vacker låt är det. Den låten berör verkligen mig och jag har spelat den flera gånger för hustrun.

En annan låt som finns i spelaren nu är "Someone new" med Escobar och Heather Nova. Också den tål att lyssnas på flera gånger.

Dagen har varit fylld av grillade korvar och hamburgare. 8-åringen har haft fotbollsmatcher idag. Som föräldrar hade vi blivit utsedda till fikaansvariga. Efter en massa handling igår hade vi idag fullt upp med servering och försäljning.

8-åringen var laddad ända från morgonen. Klockan 6.10 smög han in i vårt sovrum. Viskande frågade han: "Pappa, ska jag ta på mig fotbollsskorna nu också?".
"Va!?", fick jag ur mig.
"Ja, vi ska väl åka snart!"
"Nej, vänta ett tag", mumlade jag. Vi skulle nämligen åka vid 10.

Hur gick det då?
Jo, riktig bra. 8-åringen var nöjd efter att ha gjort 2 mål idag. Första målet firades med en segergest, en kulllerbytta. Nöjd med en rolig dag med fotboll och kompisarna i laget.

Vi hade dessutom mycket tur med vädret. Soligt och lagom varmt . Det var pricken över I idag. Härligt!

Satt på en sten i skogen igår. Lyssnade på vindens sus i trädtopparna. Trots att solen sken från en nästan molnfri himmel var det lite kyligt i luften. Lite skön avkoppling efter de senaste dagarnas huvudvärk.

Var lite trött men det fina vädret hjälpte till att lätta upp. Måste ta tillvara sådana stunder för att ladda batterierna. Då känns det härligt att vara människa. Att bara låta naturen skölja över en.

Lite kortfattat så är huvudvärken kvar. Jag jobbade hela dagen idag av en enda anledning, att inte sätta kollegorna på pottkanten. Blir den här natten likadan blir det att ligga hemma i morgon. Får helt enkelt sparka ut det dåliga samvetet. Jag måste ju fungera ordentligt för att kunna jobba.

En stor ljusglimt idag var när jag kom hem. Genom fönstret hör jag min fru säga, "pappa är hemma nu!". Det följt av lillemans rop "Paappaa!!". Jag väntar lite för han brukar vilja öppna dörren själv. Dörren går upp och där tittar lilleman ut iklädd en Teletubbiedress. Hur söt som helst var han. Sen sa han "Pappa in" och släppte in mig. Gav mig sen en härlig kram. Det mottagandet vägde upp mycket av den uttmattade känsla värken gett.

Sitter här och kan inte sova. Nja, inte sitta och sova men jag kommer inte till ro. Har gått hela dagen med huvudvärk. En sån där värk som gör att man riktigt mår illa. Arbetsdagen avslutades med en del tråkigheter som inte gjorde huvudvärken bättre. Åkte hem, tog värktabletter, åt lite och vilade en halvtimme. Hade sen ett möte på jobbet då jag kände mig ganska pigg.

Väl hemma gick jag och la mig vid halv 10. Kände att huvudvärken började göra sig påmind igen. Den har sedan dess blivit värre och värre. Tankarna kring dagen har flygit omkring som envisa flugor kring en sockerbit. Tillslut kände jag att rastlösheten tog över så jag satte mig vid datorn ett tag. Ska göra ett nytt försök att sova igen.

Med hopp om en bättre morgondag. Nä, bättre dag i dag är det ju.

Vaknade en halvtimme före väckarklockan i morse. Det är i och för sig rätt skönt. Att kunna dra sig en stund fram till den ringer. Men att titta på klockan och konstatera att den är 04.30 och att klockan 5 är tillräckligt tidigt. Då önskar man att tiden kunde dras tillbaka och att det skulle vara helg.
Sovmorgon!
Det skulle vara skönt. Vilken tur att jag kom i säng så tidigt som jag gjorde igår.

Den största fördelen med att börja tidigt är att man får gå hem tidigt. Hade hämtat de yngsta från förskola och skola och hunnit hem redan till klockan 14.10. Härligt!

En hel eftermiddag att umgås med familjen... ja, det blev i alla fall hustru och lilleman. De större ville umgås med kompisarna. Knäppte lite bilder åt hustrun som hon ska ha till en nätauktion.

Sådär!
Nu var det klart. Städningen av förskolan tog ungefär en och en halv timme. Skönt när man är färdig. Ibland har jag funderat på varför man frivilligt städar en förskola cirka en gång i månaden. Kommer varje gång blir svaret att det är värt det. Förskolan har 4 barn mindre per avdelning än de kommunala. Det är värt mycket.

Ätit och nattat barnen. Ska själv försöka komma i säng tidigare ikväll (som om jag själv tror på det *ler*).