Inte helt lätt

Försöker hålla humöret uppe och kämpa på. Och det är inte helt lätt alla gånger. Önskar bara att det vore lättare runt omkring en. Om det ändå kunde finnas ett trollspö att svinga som gjorde att allt blev bra. Det finns ju inte så det är bara att kämpa vidare.

Håller tummarna för en natt med sömn och vila.

Utflykt och sjukhus

Ja, nu är det inte så allvarligt som rubriken kan verka. Vi på utflykt till Akademiska sjukhuset idag för de hade öppet hus med anledning av deras 300 års jubileum.

Lilleman var helt till sig då han fick prata med sin hjälte Ambulans-Janne. Det gjorde verkligen hans dag. Efter det åkte vi och köpte lördagsgodis. Hem och åt middag innan vi mös tillsammans.

Konstigt väder

Ena stunden är det sol och vackert för att nästa stund ösa ner regn. Känns rätt skönt med lite svalare väder och regnet behövs i naturen.

Hoppas att det blir bättre och stabilare väder till midsommar. Men det brukar höra till med lite regn. Vi får se...

Hur kommer det sig...

att man väljer att göra saker tillsammans och var för sig. Lenjangel fick mig att tänka till genom hennes kommentar i förra inlägget.

Fick frågan vad vi killar skulle göra under tiden. Det skulle bli en stund att titta på saker som vi är intresserad av, utan tidspress. För min del skulle det blivit ett besök på en datoraffär och kanske en musikaffär. Sedan skulle det blivit ett besök på någon leksaksaffär då de mindre tycker om det.

Att inte alltid dela allt, och göra saker var för sig tror jag är viktigt. Risken är annars att den enes eller den andres intresse äts upp. För den enskilde individen kan det få tråkiga konsekvenser. Den egna personligheten grävs ur mer eller mindre. Man behöver få utveckla sina intressen för att man psykiskt ska må bra.

Sedan måste det också finnas gemensamma intressen att bygga kring. Det skapar en gemenskap i sig.

Ur ett genusperspektiv kan det faktiskt ses som att det befäster vad som är manligt och vad som är kvinnligt. Visserligen beror det på vad som görs. Att enbart göra grabbiga saker som kille skulle självklart ge barnen en skev bild av vad en man är. På samma sätt åt andra hållet. Att dela på uppgifter och gå emot traditionella könsmönster bidrar till en större och mer hel bild av varje individ. Det utvecklar och gör rollerna mer jämlika.

Lite konstigt är det

Ibland är det konstigt. Hur människor ibland säger en sak vid ett tillfälle, bara för att vid ett senare tillfälle helt och hållet säga tvärt emot vad man tidigare sagt. Det kan vara riktigt frustrerande.

När sådant händer blir jag så fundersam. Tänker man på det själv eller är man helt omedveten om att det är så. Tänker man på det, tycker jag att det är falskt. Tänker man inte på att man ändrat sig, och det händer gång på gång, kan jag tycka att det saknas ett visst mått av självinsikt.

Har tyvärr råkat ut för det här ett par gånger den senaste tiden. Kort sammanfattat kan jag säga att det är inte kul.

En glädjestund

Tänk vad kul det är!
Att göra nya bekantskaper, få nya vänner! Det är precis så jag känner för det här med bloggande. Att få sig till del både jobbiga saker och mycket av livets glädjeämnen. Det finns så mycket att både få och att ge.

Ser verkligen fram mot de stunder jag kan sätta mig ner och läsa vad som hänt här i bloggosfären. Speciellt glad blir jag när ni har skrivit små och stora kommentarer.

Många varma hälsningar till Er.

Vart är vi på väg?

Vi hade en intressant diskussion idag. Om människors grundläggande behov och vad som händer när de inte blir tillgodosedda. Ett av de behoven är att få uppmärksamhet. Det som blev intressant var när diskussionen hamnade på alla dokusåpor. De utnyttjar verkligen det behovet till max. Kan jag inte få uppmärksamhet på annat sätt kanske jag kan vara med i den och den dokusåpan.

Kan det vara så att människan idag får så lite av uppmärksamhet av omgivningen att dokusåpan blir som en "sista väg ut"?

Till eftertanke

Hittade den här texten av Sören Kirkegaard. Den har betytt en hel del i mitt arbete och kommer att finnas med under torsdagen. Den är väldigt tänkvärd tycker jag.

Om jag vill lyckas
med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte att jag kan och vet mer.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i
stället för att hjälpa honom
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon.

Visst säger den en hel del?


Nu ni

Nu laddar vi om! Imorgon har vi halva dagen till planering och diskussioner och sen är det utbildning.


Nyfikenhet

Sitter och funderar lite kring nyfikenhet. Kring glädjen att upptäcka och att lära sig saker.

Har många gånger suttit och tittat på lilleman och förundrats över vilken entusiasm och envishet upptäckandet tar fram. Det är fascinerande att se vilken förmåga att lösa problem barn har.

Jag minns en gång när lilleman var lite mindre. Jag satt på golvet med honom. Plötsligt upptäckte han något uppe på bordet som fångade hans intresse. En rätt lång stund stod han nedanför och försökte nå. Efter ett tag tittade han sig om och upptäckte sin klosslåda. Han gick fram till den och lekte lite med klossarna. Rätt vad det var tog han lådan och ställde den nedanför bordet, klev upp på den och gjorde ett nytt försök att nå upp på bordet. Den här gången lyckades han och han sprack ut i ett strålande leende och började skratta. Han hade upptäckt att med lite hjälp kan man komma högre.

Senare i livet ser man barn och ungdomar som tycker det är tråkigt i skolan. Vart tar egentligen nyfikenheten, glädjen och upptäckarlusten vägen?

Egentligen borde vi alla lära oss mer av barnen och deras sätt att ta in världen. Försöker tänka på det. Ofta.

Plötsligt blir pappa och mamma också medvetna om att nu får vi tänka oss för vad som finns framme.

RSS 2.0