Iors tankehörna

Jag har ett litet problem, ett inte allt för stort i och för sig. Jag tycker väldigt mycket om att skriva, vilket gång på gång resulterar i att det är jag som får skriva minnesanteckningar och annat på jobbet. Jag har en önskan om att jag skulle kunna knåpa ihop texter av annat slag också. Detta intresse och en hel del nyfikenhet ledde till att jag startade den här bloggen. Som ett steg i att få ur mig tankar och annat.

Nu är det så att nästan varje gång jag har möjlighet att sätta mig för att skriva här, så blir det ...    blankt...! Får idéer titt som tätt (som jag också skriver upp, allt som oftast) men då är datorn upptagen. Ha, där fick jag, för att jag tänkte sätta mig för att skriva. När jag väl kommer åt datorn så börjar jag ta i tu med mina idéer. Då far tankarna iväg och skrivkrampen slår till.

Sen är det ju kul att läsa runt på alla bloggar och fascineras av hur kreativa och roliga människor är. Hela den här grejen med blogg är mycket större än jag anade när jag startade den här.

Men se där, ett helt inlägg blev det i alla fall. Alltid något. Tips emottages ändå tacksamt :-)

Satt och tittade bland mina bilder och hittade den här. Tog de från vår uteplats för en liten tid sedan. Kan stå länge och titta på en sån himmel och bara njuta av färgerna. När himlen ser ut så här kan jag inte låta bli att ta fram kameran, även om jag inte lyckas göra himlen riktig rättvisa.

Det har inte gått många dagar och ny ligger man hemma med illamående. Det blev inte många timmars sömn inatt så de får klara sig utan mig på jobbet idag.

Mitt i allt är det i alla fall fint väder, och varmt idag. Till skillnad från de sista semesterveckorna, fulla med regn och moln. Fick mig att tänka på Puh's sång vid honungsträdet, "Jag är ett svart litet regnmoln". Den blev lite av en signaturmelodi förra veckan.

Tänkte knyta tillbaka till det tidigare inlägget där jag berättade om vår kick-off. Det blev en trevlig resa med precis så bra väder som jag hoppats på. Det blev som på bilden nedan.

Tyvärr blev det inte allt för mycket gjort. Begränsat med tid blev det. Bussresa på dryga timmen, utresa med tidig lunch. Landstigning och påstigning. Hemresa med information och presentationsvarv av alla vi kollegor. 45 min till eget valt arbete. Bussresa på dryga timmen tillbaka. Man får se snarare se det som ett tillfälle att träffas allihop, gamla och nya kollegor, efter semestern och prata av sig lite. Kul grej ialla fall.

Att stå och titta ut över vatten, som här östersjön, värmer inombords. Kan kännas så stort och vackert samtidigt kan man andra gånger känna vilken styrka som finns. Det är mäktigt. Att bara stå där och tänka, ta sig tid för sig själv i tankarna.

I morgon får jag kanske uppleva det igen, vår kickoff på jobbet blir en båtresa. Då får vi hoppas att vädret blir bra, båten är rätt liten och för mycket sjögång är inte kul. Särskilt inte som vi ska äta lunch på båten.

Så äntligen är första veckan avklarad på jobbet. Starten har varit lite trög men igång är man i alla fall. Skönt att det är helg nu.

Stor klapp på axeln till alla som kommit igång och jobba. Ni som inte har börjat än, njut !! (vädret ska tydligen bli bättre igen).

Baahh!!
Äntligen har jag fått internetuppkopplingen att fungera. Det efter diverse trubbel med uppkoppling då jag kopplade in den router som vi har. Ville kunna surfa samtidigt på våra två datorer. Vad hände? Jo uppkopplingen fungerade men blev tokslö. Efter ett antal supportsamtal tidigare ikväll, fungerade det tipptopp. Lyckan gjord! Men ack se den lyckan var kortvarig. På grund av ett åskväder fick jag lov att dra ut kablar ur kontakterna och när det var över fungerade så var allt tokslött igen. Frustrationen var då total.

Nu, efter att ha bestämt mig för att koppla bort den irriterande routern, efter lite trixande och omstart fungerar det igen. Nu törs man knappt röra några kablar igen.

Då var man igång på jobbet. Som de flesta andra. Precis som vanligt lite segt men okej i alla fall. Fick idag reda på att vi startar med en kickoff på måndag då alla är tillbaka. (vi har fått en ny chef precis).

Har dessutom försökt börja mitt nya liv... igen. Att tänka igenom vad som är nödvändigt, besluta utifrån och försöka förenkla. Låter enkelt? Vet inte, tiden får utvisa.

Va, vart tog tiden vägen?

På måndag börjar jag jobba igen. Har jag verkligen haft min ledighet nu? Skulle den inte vara längre än så här? Känns på något sätt ofattbart och jag försöker intala mig själv att inte gräma mig över det. Det är ju kalla fakta att så är det. Inget att göra åt! Men hur mycket jag än försöker, så finns den där, den ångestliknande känslan. Att inte ha tillräckligt med ledig tid kvar. Jag som skulle läsa en massa, umgås familjen, fixa med bilen, vila och en massa annat.

Vad har hänt då?
Jo, vilat har jag ju faktiskt gjort - en del, läst - ja, varit med familjen - ja massor. Fixat med bilen... Nej.

Ledigheten blev nog rätt innehållsrik ändå. Kanske därför det känns som om det varit för lite tid. Men så är det varje gång semestern börjar lida mot sitt slut. Då känns det alltid som den dubbla tiden skulle varit bättre, oavsett hur länge man varit ledig.