Iors tankehörna

Senare i eftermiddag blir det till att göra lite julgodis. Koka knäck bland annat. Lite bullbak har älsklingen sagt att hon ska sysselsätta sig med också.

Längtar riktigt efter doften från köket.

I skrivande stund är älsklingen ute med 8-åringen och 10-åringen och myser. De skulle gå och fika och köpa någon liten julklapp. Hoppas att de får en trevlig stund tillsammans.

Jag ska snart gå och hämta lilleman på förskolan. Sen har vi en liten mysstund för oss själva. Vad härligt.

Börjar bli lite orolig för snön. Plusgrader i morse var det. Sedan har det kommit lite blötsnö under förmiddagen. Vi får se vart det tar vägen.

Just nu känns det lite långsamt. Har fortsatt läsandet idag. Peppar peppar har jag hunnit några sidor... innan jag somnade igen.

Om en liten stund kommer barnen hem från förskola och skola. Förhoppningsvis blir det mer fart då.

Positivt är i alla fall att förkylningen verkar ha backat lite. Fortfarande känns kroppen mörbultad och slut. Men hoppet har tänts!

En mer tidstypisk bild nu när snön kommit. Hoppas nu att den får ligga kvar över julen. På något sätt känns det mer riktigt så.

Tänkte lysa upp lite med en av de första bilderna jag tog med vår digitalkamera. Den här bilden får stå i kontrast till nästa bild i nästa inlägg.

Tänk vad min älskling är för go'. Fixat och grejat har hon gjort. Och inte mycket till hjälp har jag varit. Nästan allt är klart inför helgen och jag försöker att sticka in små hjälpinsatser här och där.

Om någon dag borde jag kunna komma igen. Då får jag hitta på något som visar uppskattningen för det hon gjort. Det är hon verkligen värd.

Nu är det bedrövligt. Igår kväll tänkte jag att jag skulle börja på nya Harry Potter boken. Spännande tänkte jag.

Nu var jag tydligen så slut i kroppen att jag bara kom några sidor i början. Sedan sov jag. Släckte lampan redan vid halv tio. Vaknade vid halv tolv och trodde att jag sovit hela natten till ungefär 5. I vanliga fall hade jag varit överlycklig. Många fler timmar att sova. Nu kändes det bara jobbigt. Förkylningen gör det jobbigt på nätterna.

Gör ett nytt försök i kväll, så får vi se.

Innan jag lägger mig tänkte jag att jag skulle berättta hur det gick för 8-åringen. Vi kom till sporthallen och anslöt oss till de andra. 8-åringen gick till sina lagkamrater och väntade. Vi var tidiga så det blev nästan en timmes väntan.

Matcherna som spelades blev resultatmässigt tre raka förluster. 8-åringens tränare hade informerat om att lagen som de skulle möta hade spelat ett år mer än vårt. Vårt lag kom inte igång som det skulle förra året utan kom igång nu i höstas. Resultatet verkade inte störa killarna, de hade kul i alla fall. Precis som det skulle vara.

Nej, nu väntar kudden. Förkylningen har tagit på krafterna. Hade det inte varit för att 8-åringen hade sin första match idag skulle jag legat i sängen. Det var ändå viktigt att följa med kändes det som.

Ska strax iväg för att titta på 8-åringens första handbollsmatch. Det ska bli roligt. Lite pirrigt är det nog för honom.

Själv känner jag mig redigt förkyld. Säkert därför jag haft huvudvärk de senaste dagarna. Blir till att kurera sig.

Den här dagen går till historien, nästan. Har haft huvudvärk hela dagen och under eftermiddagen har det varit rent bedrövligt. Paniken har funnits där och jag skulle kunna gjort vad som helst för att slippa värken. Lilleman har varit så gullig, legat och gosat och gett små klappar på kinden. Det märks att han är på bättringsvägen. Vi har tittat på många barnfilmer tillsammans.

Är idag hemma med lilleman. Han är på bättringsvägen nu då han fått medicin. Han går omkring och är allmänt glad och mysig. De senaste dagarna när han inte mått bra har han, helt förståeligt, varit gnällig och skrikig.

Själv har jag huvudvärk så jag är extra glad att lilleman är så glad som han är. Hoppas att jag blir piggare framåt dagen.

Har de senaste dagarna faktiskt sett solen glimta fram vid några tillfällen. Det känns riktigt bra när ljuset tar över lite i annars rätt gråkalla dagar.

Idag har dessutom några snöflingor vågat sig ner, sakta dalande mot marken. Såg jättevackert ut.

Den sista tiden har varit väldans intensiv. Förberedelser inför jul och arbete. Dessutom har barnen varit sjuka om vartannat. Nu är det lillemans tur. Igen. Vi började igår misstänka att han fått öroninflammation. Fick en akuttid hos läkaren. Mycket riktigt så var det så. Inte konstigt att hans feber inte gick ner. Nu har han fått medicin och bör väl känna sig piggare i morgon. Nu håller vi tummarna att det blir bättre framöver.

Sitter och slötittar på reprisen av Floorfiller. Ser små glimtar av min favoritdans, Lindy Hop. En svag längtan tar sig ton i kroppen.

Många minnen kommer fram. Från träningar, uppvisningar och läger. Det var en väldigt rolig tid. Har under åren haft funderingar på att ta upp den igen. Kommer varje gång fram till att möjligheten och tiden inte finns. Inners inne vet jag att det snarare är undanflykter. Varför vet jag inte riktigt.

Tror att det är för att jag kom till den nivån att det blev så svårt. Det var svårt att hänga med alla kompisar, de avancerade fortare och längre än jag. Sedan då jag skaffade familj fanns inte tiden först. Sedan blev det nog ganska bekvämt att vara hemma och umgås istället.

Inom sinom tid tar nog jag och älsklingen upp dansen tillsammans. Vi buggar båda två och det var genom dansen vi träffades.

Tiden får utvisa hur det går...

Tittade efter vad det är på TV ikväll. Kom fram till att det inte är mycket att se på. Eventuellt ett slött öga på Floorfiller-finalen. Har däremot inte följt den serien. Verkar inte vara någon speciell film att se heller.

Slutsatsen blir att antingen blir det en bok eller så tittar älsklingen och jag på någon DVD istället. Beror lite på hur hon mår och vad hon orkar.

Äntligen!
Nu har första julmaten ätits. Och gott var det. Vi blev utbjudna av mina svärföräldrar på julbord. De firar 55-årig bröllopsdag och ville bjuda in familjen.

Mysigt att få träffas, och med lite försmak av julen, umgås och ha trevligt. Jag ser verkligen fram mot julen. Har alltid tyckt att det är så mysigt. Stämningen, maten och alla ljus. Färgerna och ... snön (lyser med sin frånvaro här omkring).

Så var arbetsveckan avklarad. Sitter och känner mig nöjd. Känns som det varit en bra vecka. Intensiv men effektiv.

Ännu bättre är det att nu är det helg. Lite har vi att göra men det ska inte hindra att jag ska hinna vila också. Imorgon ska inhandlas lite reservdelar till bilen. På kvällen blir vi bjudna på julbord, hela familjen. På söndag är det handbollsmatch och bilreparation.

För ett par veckor sedan var vi på ett öppet hus på en av Uppsalas brandstationer. Man fick titta på räddningsfordon och stationen. Uppvisningar av olika slag.



Till lillemans förtjusning fick man se en hel räddningsaktion i en fingerad bilolycka. Det var blåljus, siréner och hela paketet. Brandbil, polisbil och ambulans. Väldigt intressant att se, tyckte även jag.



Efter uppvisningen åkte vi stelfrusna hem och mös i värmen. Det blev en lyckad utflykt som barnen och vi uppskattade mycket.

Hur kommer det sig att tiden går olika fort? Ja, eller rättare sagt att det känns så. Den här dagen har gått långsamt. Riktigt så långsamt så man tror att AKO har sponsrat med sin kola. Dagen på jobbet var så och kvällen har hittills varit så också. Klockan är kvart i 10 och jag känner mig som om klockan skulle vara närmare 12.

Lite intressant är det i alla fall det här med tiden. Egentligen är den ju konstant och det är känslan som gör att man tycker att den går fort eller långsamt. Tror jag. Det som säger emot det är att jag inte haft tråkigt idag. Dagen har bara kännts så lång *grubblar*.

Upplever ibland fenomenet under arbetsveckor. Då går tiden rätt långsamt ibland. Sen kommer helgen och den är slut som i ett slag.

Fast å andra sidan hinner man ju kanske uppleva mer sådana dagar. De AKO-sponsrade.