Så, för någon dag sedan så kom lilleman fram till mig och tittar på mig med sina fantastiska ögon. Han lägger huvudet på sned och så säger han på det mest kärleksfulla sätt: "Du är dum pappa!". Sättet han sa det var som en enda stor kärleksförklaring. Kunde inte annat göra än att le i den stunden.
De små stunderna hjälper en verkligen. Kändes så värmande trots orden. Det låg en helt annan betydelse bakom orden den här gången.
0