Kom till jobbet med känslan att jag bara ville låsa in mig i en skrubb och inte komma ut mer. Som tur var dagen inte helt ur led. Visst en del trassel med sjukdomar men det mesta är löst.
Kommer hem efter jobbet och lilleman kommer rusande och säger förlåt pappa vilket värmde väldigt. Detta för att minuten senare var det dumma för hela slanten igen. Just nu känner jag mig som den lägst stående pappan på skalan.
Nu går jag och lägger mig och hoppas på att morgondagen blir bättre.

0